Vaknade med en förfärlig huvudvärk! Sambon fixade frukost och kaffe svart som tjära, vilket gjorde underverk. Hämtade "lill-sessan" hos mormor och tog en promenad för att titta till hästarna. På vägen hem gick vi förbi hos min dotters "favoritdagis-fröken". Det var så härligt att se vad livet kan ha i beredskap när det är riktigt mörkt och svårt. Det var så skönt att se att solen åter lyser!!
Två söta prinsessor.
När vi kom hem blev det pankakor till lunch och en stunds chattande med sonen som snart återvänder från sin skidresa i Österrike. Ser fram emot att få krama honom på söndag!
Nu är klockan 17.15 och det är fortfarande ljust ute. Det är ett guldkorn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar